Stig

Det är ett faktum för alla inblandade, det vill säga alla som är inblandande i något slags liv, att det kan suga riktigt hårt ibland. Observera nu att livet är som en klubba - en rosa jordgubbsklubba eller en brun kolaklubba beroende på vem som är smakaren - och när jag hävdar att det ibland suger riktigt hårt menar jag att skavsår på tungan är ett faktum. Att aromen inte förgyller smaklökarnas upplevelse av världen utan tvärtom förstör. River upp tungans delikata körtlar till hudslamsor - eller muskelslamsor eftersom det är ju vad tungan är. Om muskeln sugs till spillror är funktionen förgäves och njutningen förbi. Av allt detta att döma är det givet att det inte är så skojigt när livet suger! Kanske är det så att livet börjar suga just när vindarna omkring ökar i styrka och vi måste suga tag allt hårdare i klubban som är livet. Klubban blir till en ond cirkel istället för en god rund boll. Men då är det kanske möjligt att ändra sugteknik, försöka finna det njutbara i klubban och inse att den inte kommer att blåsa bort i den hårda vinden. Sannerligen måste dock tilläggas att det är svårt att ändra teknik när ingen annan teknik än den aktuella är känd. Det är ett gissel! Detta när livet suger.

Trackback-URL för detta inlägg: